I dagens moderna värld är det lätt att ta voice overs för givet. De finns överallt, från TV-reklam till filmtrailers till videospel. Men har du någonsin undrat var de kom ifrån? Hur kom denna nu allmänt förekommande form av kommunikation till? I det här blogginlägget kommer vi att utforska historien om voice overs, från deras ödmjuka början till deras nuvarande plats i popkulturlandskapet.
De tidigaste exemplen på voice overs
Voice overs kan spåras tillbaka så tidigt som i slutet av 1800-talet, när den franske magikern och filmskaparen Georges Méliès släppte sin film ”Le Manoir du diable”. Méliès gav själv rösten till filmen, som anses vara det första exemplet någonsin på att en sådan används.
Méliès arbete skulle lägga grunden för framtida filmskapare som skulle experimentera med att använda voice overs i sina filmer. En sådan filmskapare var D.W. Griffith, som använde en voice over i sin film ”Birth of a Nation” från 1915. Rösten i fråga användes för att berätta ett avsnitt av filmen som skildrade president Abraham Lincolns död.
Stora namn inom Voice Overs
När voice overs blev mer och mer vanliga i filmer och TV-program, började vissa skådespelare och skådespelerskor göra sig ett namn inom området. Några välkända exempel inkluderar Don LaFontaine, som var känd som ”kungen av voiceovers” tack vare sitt arbete på tusentals filmtrailers, och Paul Frees, som var de ursprungliga rösterna till Boris Badenov i ”The Bullwinkle Show” och John Foster Dulles på ”Dr. Strangelove.”
Voice Overs idag
Dessa dagar används voice overs för en mängd olika ändamål. Förutom att de används i filmer och TV-program, används de också ofta i videospel, radioreklam och onlinevideor.
Voice overs har kommit långt sedan de först introducerades i slutet av 1800-talet. Det som började som ett sätt för filmskapare att lägga till sammanhang och berättande till sina filmer har utvecklats till en huvudbeståndsdel i populärkulturen som kan hittas i allt från videospel till onlinevideor.
Tack vare deras mångsidighet och överallt är det svårt att föreställa sig en värld utan röstöversändningar – och det skulle vi inte vilja!